Aldrig för sent

This one is in Swedish, more English updates tomorrow.

Tog precis ut min nybakta kaka ur ugnen, den ser helt fantastisk ut, smakade kanske lite för sött men den är god ändå. Jag har aldrig bakat så mycket, men jag gillar det.

I högstadiet missade jag mycket fantastisk musik. Jag lyssnade inte på så mycket egentligen, lyssnade mer på vad människor omkring mig sa. Lyssnade bara på sådant jag redan visste att jag gillade. Håkan Hellström var en av de artister som jag dömde ut innan jag gett honom en chans. “Men, han kan ju inte ens sjunga ju.” sa jag runt år 2000 om hans debutsingel.

En sån jävla naiv sak att säga, om honom eller om någon över huvud taget. Vem är jag att döma ut någons röst, om jag inte ens lyssnar på vad den har att säga?

Många år (Nja...) senare var jag och en vän på besök i Göteborgs största och bästa skivbutik. På ett närliggande café lite senare spelas det musik som möts oss när vi kommer in. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som spelas egentligen, men älskar det. Jag frågar en servitör vad de spelar, och hon går och hämtar ett skivfodral för att visa mig. 'Gårdakvarnar och skit' på skivan 'Ett kolikbarns bekännelser' – Håkan hellström. Jag hinner precis tillbaka till skivbutiken ett par hundra meter bort innan de stänger. Idag är den låten fortfarande en av mina favoritlåtar.

Nu i dagarna släpptes Håkan Hellströms nya skiva, 'Två steg från Paradise'. Mediahypen är enorm, alla verkar ha en intervju med mannen redo. Jag passar istället på att gå tillbaka och lyssna på det som jag har missat, de låtar jag inte lyssnat på, än. Tack Spotify för att du håller hårt i det jag gått miste om. 'För sent för Edelweiss' blev ett soundtrack till när jag bakade kakan som jag precis tog ut ur ugnen. Fast det blir nog aldrig för sent egentligen.